Tvåsamhet...
Vad är det som gör att vi höjer tvåsamheten till skyarna?
Vad är det som gör att vi blir blinda för andra när vi tror att vi hittat tvåsamheten?
Kan man känna kärlek för flera på samma gång?
Satt på en tjejmiddag för några år sen när ämnet kom upp. En av oss kunde tänka sig ett öppet förhållande, en annan kunde överse med sin mans ständiga snedsprång. Jag blev beklämd och tyckte att tjejerna förtjänade att bli tillräckligt älskade och vara den enda i sin partners liv.
Idag vet jag inte, kanske jag var naiv i min tro att de flesta kände som jag för sin partner. Alla kanske inte får uppleva den otroliga känslan av samhörighet/kärlek med en annan person. Tror att många går in med inställningen att han duger/kan formas/är en bra person och nöjer sig med det.
Hade en väninna som sa, när hon träffade sin blivande man; jag ger det 10 år, men sen tror jag att det tar slut... de är fortfarande 19 år senare tillsammans. Dock undrar jag ibland om hon verkligen älskar honom, eller om det bara är bekvämt pga barn, hus och familj...
Jag är glad att jag fick uppleva den kärleken och tvåsamheten, vilken gjorde mig blind för andra, i så många år. Samtidigt kan jag känna mig lite handikappad pga det, är mina känslor upptagna så har ingen annan chans att komma mig nära, trots att jag egentligen vill.
Så jag skulle bli glad om jag kunde öppna mina ögon och känna kärlek för flera samtidigt, livet skulle bli så mycket enklare då...
