Trött, trött, trött
Idag tog energin slut. När klockan ringde imorse ville jag bara vända mig om och somna om. Somna om och sova tills på söndag! Det är utmattande att längta, känner att jag är lättirriterad och har nära till gråt. Att längta efter en person så mycket kan inte vara friskt? Eller, det kanske är just vad det är... Om jag blundar ser jag hans ögon, kan känna hans hud på mina fingertoppar och idag när jag klivit av bussen kunde jag till och med känna hans doft.
Hjälp, vad han påverkar mig! Nej, nu får jag skärpa till mig, min vardag måste fungera. Tänk glada tankar! Meeeen, då dyker ju bara bilder av honom upp på näthinnan...Tänk på jobb, för tråkigt. Tänk på god mat, ingen matlust. Tänk på sommaren, ja det fungerar. Sol och värme, hans brunbrända kropp. Neeej, det funkar inte heller. Tänk på att få sova, ja, jag är så trött. Tänk att få sova tills på söndag...
