Självständig - jag??
Ända från barnsben har jag blivit itutad att alltid stå på egna ben, ta ansvar och inte bli beroende av någon samt att alltid göra rätt för mig.
Men så här i vuxen ålder kan jag ibland ifrågasätta mitt beteende. Ensam är inte stark, man kan faktiskt be om hjälp utan att det är fel och att hjälpas åt ger en dubbel tillfredställelse. Så jag har blivit mycket bättre på att be och ta emot hjälp, lämna över ansvar och faktiskt tillåter jag mig att bli beroende av andra människor.
Ibland trillade jag dock dit igen. Som idag... - Ja, vi köper den om jag får betala hälften. - Men jag ville bidra med något, replikerades det och då förstod jag att det är en till som blivit lärd på samma sätt som jag. Det skall nog bli bra det här, vi är på samma våglängd. Men jag tror att han kommit lite längre i sin självkännedom, vilket är bra, för då kan jag luta mig lite lätt mot honom när mina självständiga ben vinglar till...
