Mina tankar

Sida 2

Trött, trött, trött

7 jun 2019

Idag tog energin slut. När klockan ringde imorse ville jag bara vända mig om och somna om. Somna om och sova tills på söndag! Det är utmattande att längta, känner att jag är lättirriterad och har nära till gråt. Att längta efter en person så mycket kan inte vara friskt? Eller, det kanske är just vad det är... Om jag blundar ser jag hans ögon, kan känna hans hud på mina fingertoppar och idag när jag klivit av bussen kunde jag till och med känna hans doft.

Hjälp, vad han påverkar mig! Nej, nu får jag skärpa till mig, min vardag måste fungera. Tänk glada tankar! Meeeen, då dyker ju bara bilder av honom upp på näthinnan...Tänk på jobb, för tråkigt. Tänk på god mat, ingen matlust. Tänk på sommaren, ja det fungerar. Sol och värme, hans brunbrända kropp. Neeej, det funkar inte heller. Tänk på att få sova, ja, jag är så trött. Tänk att få sova tills på söndag...

 

                                    

Små rosa moln...

5 jun 2019

Aaaahhh, hur skall jag klara resten av veckan? Just nu längtar jag så att kroppen känns som om den skall gå i tusen bitar och han har inte ens lämnat stan...

Hur kan man känna så här starkt för en annan person efter så kort tid? Vi klickar på alla plan, han gör mig lugn samtidigt som hela jag spritter av bara tanken på honom. Det är bara att erkänna sig besegrad av kärleken. Den finns faktiskt! Trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta. Att i vuxen ålder få och tillåta sig själv att känna dessa känslostormar är helt otroligt underbart. Det är en underdrift att säga att jag svävar fram på små rosa moln. 

Det är också det som kommer att hjälpa mig igenom helgen, det är ju 5 dagar!! Måste sysselsätta hjärnan och göra en massa saker. Fixa balkongen, städa, gå upp på vinden och plocka undan. Det finns massor att göra och det är bra att göra dem nu, för att när han kommer hem vill jag vara med honom...

Jag är kär!

                                                                          

 

Jag har en dröm...

4 jun 2019

Nu är det officiellt  - jag är knäpp!!

Fick låten "Jag har en dröm" fr -86 i huvudet när jag gick till jobbet. Väldigt "cheesy", men så glad melodi. Ingen aning hur texten går, men just frasen "jag har en dröm" fastnade.

Varför är jag knäpp? Jo, mitt i lyckoruset går jag och tänker på att jag längtar tills vi har haft vårt första lilla gräl och blivit vänner igen. Men hur kan jag tänka så när jag är så otroligt lycklig? 

Det är för att jag vill att det här skall vara på riktigt! Jag vill ha en vardag med honom, märka av när han blir butter, trött, tyst eller disträ. Jag vill se honom komma hem genom dörren och säga: hej älskling, hur har din dag varit?

Men tills det sker tänker jag fortsätta leva i min lilla lyckobubbla och bara vara glad, lycklig och leva som i en dröm!

 

                                     

 

 

Sannolikt helt galet underbart

2 jun 2019

Aahh, det går inte att skriva! Är för nervös, förväntansfull och pirrig! Idag ses vi igen, får känna hans armar om mig, får smeka hans kind och får möta hans blick nära, nära.

Jag längtar så mycket att jag håller på att bli galen...

Det är så otroligt att man kan fundera på om det verkligen är sant. Sannolikheten att det här skulle hända är så liten att den är försumbar. Med det menas att den finns inte, fast bara lite. Så det får mig att fundera på om det verkligen hänt.

Men eftersom det hänt så måste det ju vara sant, eller?

Tack Tage Danielsson för din syn på sannolikhetslära. Med tanke på att jag just nu är i din födelsestad är sannolikheten ganska stor att jag skulle tänka på dina kloka ord.

Och då är ju sannolikheten att det som hänt verkligen är sant, vilket är sannolikt, nej verkligen, helt underbart!

 

Förälskad

31 maj 2019

Det hade väl varit tillräckligt om det pirrade i magen, men det surrar i hela kroppen och jag är konstant knäsvag...Vaknade och första tanken var hos honom. Undrar om han sover, hoppas att han har det bra. Åh, jag skulle ge mycket för att få ligga på hans arm just nu. Sen kommer tankarna - hur kan man känna så här efter bara några dagar? Vi skulle ju bara vara vänner. Han skall ju inte rusa in i något nytt direkt. Har vi för bråttom? Det är ju bara hormoner och kemi, eller? Nej, det är magi...

Det är magiskt för vi är två vuxna människor som har så mycket erfarenhet och ändå vågar släppa hjärnan och bara gå på känsla. Känslan av att det här är på riktigt och sååå underbart...

Hjälp, det ligger någon brevid...

28 maj 2019

Vänder mig om när jag vaknar tidigt på lördag morgon. Det ligger någon bredvid! Smyger snabbt upp på toaletten och sedan sakta ner i sängen igen. Den här någon ligger och småsnarkar med ryggen mot mig. Försöker ligga så stilla som möjlig och då kommer en fot mot min. I övrigt inte en rörelse från personen. Slappnar av och somnar om.

Vaknar två timmar senare av solen och personen ligger fortfarande sovandes bredvid. Herregud, vad har jag gjort? Jag har aldrig tagit med någon hem förut. Vad säger man när personen vaknar? Har bara sett på film och läst om hur pinsamt det kan bli. För även om vi inte gjorde något så delade vi säng och somnade tätt intill. På sätt och vis intimare än om vi hade haft sex. Vi ville inte avsluta kvällen genom att skiljas åt.

-Hej, jag heter M... och du är hemma hos mig, var det som slapp ur mig när ett huvud dök upp ur kuddarna. 

- Hej, kom det försiktigt tillbaka. Jag har inte följt med någon hem så här på 30 år! (Ja, han hade sagt det ung. 15 ggr kvällen innan)

Frukost, givetvis skall han få frukost. Upp, fixar kaffe och slänger ihop en omelett. Sen pratar och pratar och pratar vi. Sittandes i sängen, lite avvaktandes pratar vi om allt mellan himmel och jord.

Jag upprepar mitt mantra från kvällen innan. Han skall inte gå in i något nu, utan fokusera på sig själv och bli "egoistisk". Vi avslutar genom att komma överens om att bli vänner och så får vi se vad det leder till. En avskedskyss som känns ända ner i tårna, så är han borta.

Ping... två timmar senare hör han av sig. - Kan inte sluta att tänka på dig.

 

 

                 

 

Tjejkväll med oväntat slut...

28 maj 2019

I fredags var det tjejkväll! Började med SUS i snålblåst och regn, men det hindrade inte oss från att vara glada och fira. Fira att väninnans kemo är över för den här gången och fira en födelsedag för en annan av tjejerna.

Sen var det dags att svänga de lurviga...Det är alltid svårt att hålla ihop ett gäng på 6 tjejer, så det blev snabbt uppdelat i bar och dans...Älskar att dansa, så jag körde loss på dansgolvet. Det var så kul! Inte för mycket folk, så det var lagom trångt på dansgolvet. Ibland var vi alla sex på dansgolvet och ibland bara två. Men vi hade så roligt!

När kvällen började närma sig slutet stod jag och försökte få ihop gänget igen för att gå vidare. Lättare sagt än gjort. Fram kommer en trevlig kille och börjar prata. Det var någonting med honom som fick mig att smälta. Det var inte bara att han var totalt öppen och så underbart lätt att prata med. Han var dessutom helt ofarlig! Hahaha... hade precis separerat och var inte ute efter något.

Hursomhelst vi fortsatte till ett annat ställe tillsammans allihop och sedan fortsatte han och jag till ett till. Pratandes och skrattandes, ingen av oss ville gå hem. Det hela slutade med att jag gjorde något jag aldrig gjort förut. Tog med en kille hem. Men det underbara var att vi bara sov intill varandra  - inget mer! Ett totalt oväntat slut på en fantastisk kväll!

 

                                        

 

Äntligen är sommaren här!!

21 maj 2019

Ja, jag vet att det bara är en försmak eftersom det skall börja regna på torsdag. Men det spelar ingen roll, jag är så glad åt värmen. Sitter och svettas på jobbet och riktigt känner hur sakta allt går. Det är ljuset, värmen, alla människor som kommer ut och rör sig. Så underbart!!

Dessutom är jag redan klar med semesterplanerna, så det är ingen stress heller. Nej, nu kommer en underbar tid, som man bara skall njuta av.

                  

Har man samma smak hela livet?

20 maj 2019

Det var en gång...ett kompisgäng med 5 par som firade nyår tillsammans. Aldrig hade man väl kunnat veta då att fyra år senare så är 60% av paren skilda eller separerade.

Var på en 50-årsfest där det gamla kompisgänget samlades igen och där de hade med sig sina nya respektive. Fascinerande var det att se att två av killarna hade skaffat nästan exakta kopior av sina före detta fruar. Det känns faktiskt skönt att mitt ex inte har det, utan han har valt ganska mycket en motpol till mig. Men vem vet, hon är kanske lik mig till sättet?

Jag har också märkt att flera av killarna som jag dejtat är ganska lika mitt ex till utseendet också. Men helgens fest fick mig att verkligen reflektera över detta.

Och för att göra det ännu mer "spooky" så är ju min exman till viss del lik min pappa också.

Så frågan är om jag har ett faderskomplex eller ej surprised. Tror inte det, men någon psykolog skulle säkert vilja gräva ytterligare i det.

Det jag funderar på är om man söker ett substitut för sitt ex när man faller för likadana personer eller om det bara är slumpen.

Med tanke på att min dejt nu inte liknar mitt ex alls förutom att de var ljusa båda två (numera gråhåriga) så tror jag att det är lugnt gällande substitut för mig...

 

                         

det kommer aldrig att ske...

15 maj 2019

Så har man då blivit ett helt år äldre. 

Sa en gång för länge sen att jag längtar till den dagen då man kan se tillbaka på året som gått och säga att det inte hänt något särskilt sen sist. Det var antagligen under småbarnsåren när allt gick i ett och jag inte hade ro att uppskatta tiden som gick.

Det här året har varit både positivt och negativt som alla andra år, men jag tycker nog att det positiva har överskuggat det mer tråkiga och negativa. Igår var det exakt 1 år sedan jag träffade min blivande chef och vi kom överens på direkten. Praktiken gick bra och jag är nu projektanställd ett bra tag till. Det är så viktigt att känna att man bidrar till något positivt och det här projektet gör verkligen det.

Med kärleken har det varit både uppåt och neråt. Det är inte så lätt att hitta rätt. Eller som en väninna sa; man måste kyssa många grodor för att hitta sin prins...Tror att jag förlikat mig med att jag inte kommer att hitta min drömprins och istället fokusera på att må så gott som möjligt. Det inkluderar att ha någon vid min sida även om det inte är himlastormande kärlek. Där är jag nu och trivs rätt bra med det valet. Men man skall aldrig säga aldrig...

Med den farten som livet har kommer jag nog inte få uppleva att ett år bara gått utan att något hänt förrän jag sitter på hemmet på ålderns höst...

 

 

                               

 

 

 

Svek som är så svåra att förlåta...

8 maj 2019

Nej, jag får förlika mig med att jag aldrig kommer att förlåta eller glömma att min exman svek mig.

Vi är idag de bästa vänner och kommer alltid att så förbli. Vår kärlek är död, men vår vänskap kommer alltid att finnas kvar. Det känns så skönt att kunna prata om allt och veta att man har en vän för livet. Han har funnits vid min sida under nästan hela mitt vuxna liv och funnits där när livet svängt upp och ner. Varför kan jag då inte förlåta honom för att han svek oss en gång när vi var inne i sista downperioden.

Tror att det helt ligger hos mig. Mitt rättspatos är starkt och när någon nära gör något stort fel som drabbar mig, så krävs det mycket för att jag skall kunna överse och bortse från det felet som begåtts.

Jag har kommit så långt att jag har överseende med gärningen, men däremot kommer jag aldrig att förlåta. Taggen kommer att finnas kvar.

Kommer antagligen dra upp det någon gång i framtiden när vi inte är överens, bara för att få honom ur balans...men han vet om det. Vi har redan pratat om det och han har fått acceptera att det är sådan jag är. Bara jag inte drar upp det i tid och otid...

Nej, bättre att odla vänskapen och se till våra likheter överskuggar olikheterna. Finnas för varandra när det är svårt och glädjas åt varandras lycka och välgång. För det är vad vänner gör!

 

 

                                               

 

 

Stresskänslighet som aldrig släpper

7 maj 2019

Har man en gång gått in i den berömda väggen, så blir man aldrig helt frisk även om man kan fungera bra med rätt återhämtning.

Idag har jag en stor tavla innanför dörren:

  • Nycklar
  • Telefon
  • Plånbok

Den hjälper mig varje morgon att komma ihåg det viktigaste.

Men ändå...förra veckan kom jag ner på perrongen och upptäckte att jag glömt telefon, träningskläder och att jag dessutom var en timma sen till jobbet. Då tog jag beslutet att jobba hemifrån istället. Hjärnan ville verkligen inte vara med.

Jag lever med en ständig stress att inte räcka till - att inte kunna leverera det jag skall. Oftast lyckas jag förtränga stressen och andas, men ibland slår det igenom. Det är en inre stress som bara jag själv kan påverka. Just nu har jag ett antal beslut på jobbet som skall tas, så det påverkar givetvis. Men efter att ha levt så länge med detta vet jag ju när det går för långt, som förra veckan. Då gäller det att andas och ta det lugnare.

 

                                         

 

 

Dagvill

2 maj 2019

Det är verkligen skönt med helgdag mitt i veckan. Tisdagen kändes som fredag och onsdag kändes som söndag. Men jag trodde i morse när jag vaknade att det var fredag. Så ja, jag är totalt dagvill.

Har bokat en resa till värmen i juli och den skulle betalas senast i morgon, så jag blev alldeles kallsvettig att jag missat att betala bankgiro. Men som tur var betalade man med kort över nätet, så det var lugnt.

Men snurrigheten fortsatte...på pendeln kom jag på två saker - glömt telefonen och glömt att jag har rehab idag, vilket innebar att jag egentligen skulle ha börjat åtta och klockan var 8:40. Dessutom hade jag inga träningskläder med mig. Nej, det var bara att vända om och sitta hemma och jobba istället. Då kan jag jobba in lunchen och göra en bra arbetsdag...

Men hur skall den här dagen sluta???

 

                                     

 

 

Har lite konstig allergi...

26 apr 2019

Egentligen är jag inte allergisk alls. Visserligen blev det ett litet utslag för björk när jag gjorde pricktestet en gång för länge sen, men jag brukar inte ha några direkta problem en vanlig lite kylig vår.

Det är när allt exploderar på några få dagar som jag får känningar av att allt inte är som det skall vara. Nysningar och rinnande ögon är inget som jag lider av. Nej, jag får istället låg feber och ont i lungor och ögon samt en "obekvämhetskänsla" i hela kroppen. Lite mer influensaliknande symtom, som går över på två dagar mha antihistamin och alvedon. Det tog ganska många år innan jag förstod att det var pollen och inte vanlig förkylning som låg bakom mina symptom. Tror att det är mina lungor som spökar, det mesta fastnar ju där.

Glömmer aldrig den gången som jag hade varit med och bärgat hö och låg med hög feber och ont i lungorna i fyra dagar, eller den gången vi ryckte bort gamla heltäckningsmattor i nyinköpta huset. Det resulterade också i sängläge med feber och ont. 

Nej, jag borde egentligen gå runt med ansiktsmask vid sådana här tillfällen. Skulle nog se lite konstigt ut, men ibland har nöden ingen lag...

 

                       

Bästa sättet att glömma - skapa nya minnen

25 apr 2019

Idag är det dags för tjejernas månadsträff. Bowling står på schemat och givetvis lyckas de boka restaurangen där jag var några gånger i höstas. Det är aningens bitterljuva minnen som dyker upp, trodde att jag begravt det så djupt att det inte skulle kännas. Men det gör det.

Vad gör jag om jag träffar på honom där, vad säger jag? Men å andra sidan - hur stor är risken, inte så stor...

Nej, jag tror på att begrava minnen genom att skapa nya och att spela bowling med tjejerna ger mig ett riktigt bra minne av platsen.

Men något bra resultat skall jag inte hoppas på. Efter London är knät och höften värre än någonsin, men med övningar går väl det över också så småningom. Precis som mitt hjärta har läkt... 

 

                     

 

← Äldre inlägg

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)