Mina tankar

Jag är inte rädd...

14 jan 2019

Hhmm...

 

                                           

 

Nuets förnöjsamhet

11 jan 2019

Möten med människor är något som förgyller min tillvaro. Det är så "modernt" med mindfulness, men har funnits under lång tid.

Mötte en person som ingav ett personligt lugn, trots, eller tack vare hennes upplevelser. Hon har gjort en studie uppe i Nordnorge som just studerar människors förmåga att känna lugn och trygghet trots ständig närvaro av död och svårigheter.

"Jag har under mina studier av bygder i Vesterålen hittat mekanismer för överlevnad, trygghet och förnöjsamhet. Min dröm och önskan är att få möjlighet att, tillsammans med mina nuvarande handledare tillika forskare inom medicin och socialt arbete, koppla dessa mekanismer till svensk sjukvård. Att få en möjlighet till implementering av ett trygghets- och förnöjsamhetshöjande perspektiv och förhållningssätt."

https://www.lu.se/lup/publication/7bbb9c2b-a09c-47f6-b8af-2327d81ea652 

                     

 

                      

 

 

Tekniska innovationer

10 jan 2019

VR (virtual reality) kan användas på många sätt. Idag har jag fått slå sönder ett helt rum för att få ut frustration och aggression. Därutöver har jag också fått uppleva en strand på Hawaii med rullande vågor och en gassande sol. Helt underbart! Jag blev så lugn...

Allt genom att sätta på ett par glasögon och hörlurar.

Ett Vinovaprojekt som tangerar mitt egna cancerrehabiliteringsprojekt. Det finns så många kloka människor, som dessutom är förändringsbenägna, ute i landet. Idéer och tekniskt kunnande, som utvecklar rehabiliteringen till att ta vara på patientens perspektiv och utveckla system som förbättrar vår cancerrehabilitering.

Men det jag mest tar med mig idag är ändå bananen...

Ofta vill vi mäta vårt liv med en linjal - en rak linje med tydliga markeringar som gör olika avstamp och delar in våra liv i tydliga linjer... men livet är inte rakt... även om vi eftersträvar att gå så rakt som möjligt så viker vi ofta av i en böj. Se bara till de som går vilse, de går i cirklar...

 

                     

Snyggare i verkligheten

8 jan 2019

Fick ett WOW-ögonblick i mataffären igår. Framför mig står en man som jag endast sett bilder på och han ser ännu bättre ut i verkligheten än på bild.

Det fick mig att börja fundera på det här med bilder. Jag kan bli så bra på bild, men ibland ser jag förskräcklig ut. Vilket är det riktiga jag? Hur ser jag ut i verkligheten? Igår såg jag iallafall ut som en grå mus, omålad och håret på ända, trött efter jobbet...Förhoppningsvis såg han inte att det var jag. Kan annars tänka mig vilka tankar som hade rört sig i hans huvud. - Undrar vilket filter hon använder på sina bilder, hahaha...eller som John Cleese i Fawlty Towers: - Oh my god she's ugly...

Jag hoppar ofta över att sminka mig, mest pga lathet, men också lite av ett statement att det här är jag - älska mig för den jag är. Dessutom kommer varken jag eller min partner få "utseendepanik" morgonen efter...

                                     

Men visst, jag kan "måla" på ett vackert ansikte jag också. Gärna om man skall ut en kväll - vem vill vara den fula ankungen bland alla andra vackra svanar.

Funderar på att skriva i texten till mina bilder på nätet: - Fulare i verkligheten...

- undrar om någon skulle nappa då...

 

 

 

Sova är så viktigt...

3 jan 2019

Att känna de mjuka linnelakanen mot min nakna hud och få vila huvudet tungt mot den fjäderlätta kudden. När ögonlocken är så tunga att det krävs viljekraft att få upp dem vid varje blinkning. Då är det så skönt att släcka lampan och låta John Blund komma på besök.

Värre är det när jag vaknar kl 2 mitt i natten, fullt påklädd och med ljuset från lampan som obarmhärtigt sticker mig i ögonen. Skulle ju bara lägga mig och vila lite uppe på sängen. Klär av mig, släcker och väntar...nej, det går bara inte att somna om. Tittar på klockan. Sätter på en ljudbok och hörlurar i öronen. Blundar och väntar...och väntar...klockan hinner passera 5 innan jag fullständigt utpumpad faller i en orolig sömn.

Åh, vad jag är trött efter dessa nätter...

 

 

                                     

 

 

Lugnet efter stormen

2 jan 2019

Kanske måste man ha upplevt en storm av känslor för att uppskatta lugnet efter...

Förälskelse kan te sig på olika sätt. Allt från den världsomvälvande passionen till det ljuva och behagliga lugnet.

Vet idag inte vad som är att föredra, men jag tror att man uppskattar det behagliga lugnet desto mer när man fått uppleva passionens baksida. Att inte behöva uppleva den känslomässiga bergodalbanan som det innebär att vara riktigt kär. Ena stunden flyga runt bland rosa moln, för att i nästa sekund falla platt mot marken. Osäkerheten på den andres känslor. Förhoppningar och besvikelse om vartannat...

Att bara få må bra i någon annans sällskap, känna lugn och ro. Känslan av att strosa på en sommaräng med högt gräs, känna solens strålar och att inte gå ensam...

Tror att jag "nöjer" mig med det...

 

                                   

 

...men gör mitt hjärta det?

 

 

Buketten med stort B...

19 dec 2018

Att lyssna till Erik Saties Gymnopédie No1 samtidigt som man går utefter strandpromenaden till jobbet. Känna knarret av snö under skorna. Solen försöker ta sig över horisonten och en solstråle tar sig genom de tjocka molntäcket. Så vackert!

Men det står något annat vackert på mitt bord och väntar. Buketten med stort B. En person som omsätter tankar till handlingar, omsluter med värme och ett lugn, tar det lugnt, men är tydlig med intentioner och egna tankar. Känner av och ger mig tid, tid att glömma, tid att återta mina känslor, tid att låta mig få känslor, tid att längta, tid tillsammans, tid är det vi har gott om...

Buketten står för tid att känna sig omtyckt, tiden som vi inte har i veckan, men tiden som han egentligen skulle vilja vara med mig, tiden som vi har framför oss...

                                          

 

Villkorslös kärlek

12 dec 2018

 

 

 

Jag vill älska dig villkorslöst, blint och galet.

Jag vill älska dig helt och enkelt med alla mina sinnen.

Jag vill älska dig på det sättet, för det är det enda sättet jag vet att älska...

Anonym

 

 

                                            

 

Klåfingriga tjuvar...

11 dec 2018

Idag är jag arg och ledsen. Varför kan inte människor låta bli sådant som inte är deras...

Dottern blev av med båda sina hjul till sin cykel när den stod låst utanför huset. När jag kom ner igår stod det bara ett skal kvar...

Jag förbannar mig själv lite också, hade jag vetat att själva hjulen var så stöldbegärliga hade jag givetvis sett till att den stod inomhus och i låst utrymme..

Nu blir det polisanmälan, leta fram kvitto och anmälan till försäkringsbolag. Bara en massa merjobb, Aahhahahah...

                    

Idag vill jag ha ett pris... ett nobelt pris...

10 dec 2018

Idag vill jag ha pris för uthållighet...det har snart gått tre veckor utan att jag tagit kontakt. 

Det var inte så lätt som jag trodde, att stoppa känslorna i en box och gå vidare. Jag är tvingad att ta till en annan strategi. Hittills är det bara de positiva tankarna som pockar på att få komma fram hela tiden. Det värsta jag kan göra är att sätta ett rosa skimmer om det hela...

Kanske att fokusera på det som inte var så bra, se till de delar som vi hade varit tvugna att jobba med (slipper ju det nu..). Nej, fokusera på att se sanningen i vitögat - det är över, kommer att vara över också i framtiden.

Ändå kan jag fortfarande känna handen på min bröstkorg;

- det är bra, det kommer att bli bra...

 

                                      

 

"Ensamheten kan ibland vara en jobbig kompis..."

7 dec 2018

sa en kille till mig en gång...

Jag tycker om att vara själv. Att kunna göra vad jag vill på min lediga tid...

Det bästa nu på vintern är att kunna krypa upp i soffan med antingen en bok eller se på någon bra film. Eller varför inte sticka iväg och ta skidorna eller skridskorna med sig på en liten tur... På hösten går jag gärna själv i skogen - det ger ett sådant skönt lugn.

Men ibland blir det så tyst att vara själv - det är då jag känner att jag faktiskt är ensam. Ingen att prata med om det där allra innersta eller att bara kunna berätta någon dråplighet som hänt under dagen. Att kunna krypa upp i en famn i soffan eller dela på en kopp choklad efter skidturen.

Jag börjar för första gången förstå de av mina vänner som, i mitt tycke, bara nöjer sig med någon.

Ensamheten kan bli påfrestande ibland...

 

                    

Kallt...vi fryser...

6 dec 2018

Idag hade vi 17 grader på kontoret. Kallt, sitter med jackan runt benen och en yllesjal över axlarna...

Samtidigt är jag varm inombords. Ibland kan man möta människor som man bara trivs med och det är varken mer eller mindre. Inga djupa känslor, inget pirr, utan helt enkelt en känsla av att bara må bra och trivas. Båda sociala och samma torra humor...Sitta och prata i timmar om allt och inget...

Men...

Samtidigt gnager det inom mig, det min väninna sa:

- Det är inte schysst att uppmuntra honom när han har känslor och inte du...

- men han är ju så trevlig och vi har roligt och trevligt tillsammans...

- Världen är full av trevliga människor - du är inte en av dem om du fortsätter att leka med hans känslor...

                                       

Så vad gör jag...

 

Få hjälp inför julen...

4 dec 2018

Det vanliga är att man tänker på sin vikt efter julen, när det är försent...

Idag tog jag mig i kragen och bad för första gången om hjälp, gick inte så bra som jag tänkt, men blev iallafall skickad till en dietist till en början. Visserligen kan jag väldigt mycket, men det skadar aldrig att lyssna och ta till sig.

Faktum är att jag känner min kropp mycket väl. När jag är lycklig går jag ner i vikt, när jag är ledsen och olycklig går jag upp. Ganska fascinerande att jag på tre månader förra året gick ner 10 kilo bara genom att skilja mig och flytta till eget boende. Sen har jag legat still och gått upp lite och gått ner lite, men jag känner att jag behöver hjälp om jag skall neråt och klara att nå mina mål.

Behöver faktiskt en träningskompis...

 

                             

 

Tappat min strålglans

3 dec 2018

Ser min spegelbild i pendeltågets fönster. Jag är gammal, ögonen är ledsna och mungiporna pekar nedåt. 

Idag var ingen bra dag. Tunga grå skyar både på himlen och inom mig. Vad skall jag göra för att glömma...men jag vill ju egentligen inte glömma.

Jag vill må bra, vara förväntansfull och känna att jag lever - jag vill stråla ikapp med solen!!

Varför är det då så grått i december...

 

                                  

 

Sorg i hjärtat, men kraft som en lejoninna

30 nov 2018

Idag känner jag en sorg i hjärtat. Väninnan fick ett mycket negativt besked, men har inte kunnat ta det till sig än.

Jag känner en sorg samtidigt som en våg av beslutsamhet rusar igenom mig, vi skall fixa det här. Vi kommer att finnas där för henne, hon är inte ensam. Det är nu som hon äntligen kommer att förstå att hennes vänner är hennes familj, hon har en familj som bara vill henne väl.

Det här monstret som sliter i henne skall besegras och ja hon är den som kommer att strida hårdast, men vi kommer att finnas där för henne.

Funderar också på varför en del personer råkar ut för mer än andra, eller som hon sa: tar det aldrig slut...

Nej, kära du, jag hoppas och kommer att strida för att du skall få fortsätta ha lite jobbigt i ett långt liv. Alternativet finns idag inte.

 

                               

 

 

← Äldre inlägg

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)