Mina tankar

Att laga mat är roligt!

9 okt 2019

Att stå i köket tillsammans är roligt! Jag som alltid sett matlagning som nödvändigt ont, ser nu fram emot att få stå i köket och tillsammans laga till något gott. Fortfarande saknar jag fantasi gällande vad man kan laga, men jag får väl tjuvläsa i smyg lite kokböcker för inspiration. Å andra sidan har han fantasi så att det räcker för oss båda.

Gårdagens middag var nog bland det godaste jag ätit...

Just nu längtar jag till lunchen - det som blev över från igår!

Snart helg!

20 sep 2019

Trött, trött och återigen supertrött!!

Fredagens eftermiddag och klockans sekundvisare hasar sig runt urtavlan. Åååhh, nu vill jag gå hem. Jag är så trött. Axlarna värker och huvudet dunkar. Låt mig få sova ett dygn, så blir jag pigg igen. För det kan väl inte vara så att höstdepressionen redan är här...

Nej, det är bara lite förkylning och allmän trötthet samt en längtan hem. Den längtan ger mig styrka att orka genom dagen och får den där förbaskade visaren på klockan att gå fortare.

Hursomhelst så laddar jag batterierna på helgen tillsammans med en viss person som ger mig energi och kraft att orka. På måndag har jag återigen nya krafter för en vecka som jag vet kommer att kräva full koncentration.

Nej, nu går jag hem - det är ju ändå helg strax!!

 

 

Renomésnyltning?

19 sep 2019

Har följt Oatlys reklamkampanj "Spola mjölken" och förundrats över att så få tänker på renomésnyltningen av Systembolagets kampanj på 70/80-talet. Eller finns det en tidsgräns till när man faktiskt får lov att stjäla någon annans framgångsrika kampanj. Om inte så borde Systembolaget gå ut och kräva skadestånd.

Jag som är lite äldre förknippar utformningen av annonserna med att mjölken likställs alkohol och utmålas som något dåligt. Lägger man dessutom till text som utmålar mjölken som en miljöbov, så förstärks det dåliga.

Att det dessutom pratas om "påhoppet" på våra bönder på sociala medier, bidrar till att kampanjen sprids.

Men är all reklam bra reklam? I detta fall tvivlar jag. Hur många visste sedan tidigare att huvudägaren till Oatly är kinesiska staten, som dessutom absolut inte tänker på miljön. Undrar hur många kolkraftverk som öppnas i år i Kina och hur stor del av deras nationella produktion som drivs av brunkol?

Nej, köp istället lite svensk havre, kör i mixern med mjölk och lite salt. Filtrera genom en saftsil och voila, du har gjort din egna havredryck. 

Kolla in matgeek på youtube...

 

 

                                  

 

 

Fånigt leende

4 sep 2019

Nej, nu får jag ta och ge mig! Jag går runt och småler hela tiden och ibland kommer små suckar av välmående...

Det är en helt otrolig känsla att fortfarande känna så här efter tre månader. Jag kan inte få nog av hans närhet och person. Längtar efter att arbetsdagen skall ta slut, så jag får se i hans ögon och bara dra med handen utefter hans arm. Vi skrattar tillsammans, pratar allvar och bara njuter. Har lite svårt att förstå hur man skulle kunna vara lyckligare...

Så det spelar inte någon roll att det gnälls över småsaker på jobbet, fisande hundar eller hundar som väcker en och vill ut eller skoskav. Det är bara ett brus jag inte hör eller lägger energi på.

Nej, jag tänker inte ge mig... utan istället fortsätta så här länge än...

 

                                   

Negativ stress

3 sep 2019

Hur mycket stress klarar en person och hur länge...

Själv gick jag med stresspåslag och ett självpåtaget "duktigflickasyndrom" i många år. Allt skulle vara perfekt och det skulle hinnas med så mycket och jag tog på mig huvudansvaret för så många saker. Det var först när jag klappade ihop och världen föll ihop omkring mig som jag började reflektera över vad som var viktigt och vad i livet man kan skala bort. Det tog mig flera år att komma till insikt över mitt beteende och att förändra det till bättre. Men till viss del var det för sent, jag är skadad på så sätt att jag har svårt att få saker och ting gjorda. Blir jag det minsta stressad får hjärnan kortslutning och jag glömmer saker. Jag måste planera, göra saker i god tid. Improvisationer som tidigare var en konstant faktor i mitt liv leder idag ofta till frustration och stress. Det "löjliga" är att jag planerar in luft mellan saker som jag skall göra för att kunna improvisera, dvs jag skapar tid för att kunna fylla den med improvisation. Är det planerat eller improviserat då?

Tillbaka till stress... Utmattningssyndrom kommer efter långvarig negativ stress. Men hur länge och mycket stress man klarar är individuellt. Det som är klarlagt är iallafall att stressen är farlig för hjärnan. Det som hjälper förutom träning och planering, är att ha ett lugn på en front i livet. För mig är det viktigt att ha det lugnt hemma, vilket jag är lyckligt lottad att ha. Därför påverkas jag också extra mycket när personer omkring mig har det extremt stressigt. Funderar mycket på hur jag kan stötta, underlätta och vara klippan i vardagen för den personen? Även om jag gått igenom det själv blir man ju inte expert på bra lösningar. Det som funkade för mig, behöver inte alls funka för någon annan. Åh, jag vill så gärna kunna hjälpa, men jag vet inte hur. Det är så frustrerande...

                           

Jag slår aldrig vad om jag inte kan vinna...

2 sep 2019

Han sa: - Kompisen undrar när vi skall gifta oss.

Mitt svar kom så snabbt att jag inte ens tänkte efter. - Fråga mig om 10 år. Förstår att det kanske inte var helt rätt svar, men både frågan och svaret fick mig att reflektera över mig själv och min personlighet.

Jag har alltid varit en person som vill vinna. Det känns bra att vinna - att vara bäst. Men jag har inte alltid vunnit och ibland när jag tävlade i skolan/idrott m.m. visste jag från början att jag antingen inte hade fysiken eller intelligensen att vara bäst. Då ställde jag inte upp, eller såg till att hamna långt ner i resultatlistan - att vara trea, fyra intresserade mig inte.

Men i förlängningen är det ett ganska destruktivt sätt att se tävling på och jag har försökt att få till ett annat mindset hos mina barn. När de har frågat om jag tycker att de har varit duktiga, så har jag alltid ställt motfrågan - Gjorde du ditt bästa? Får jag då svaret "- Ja, jag gav allt." så är jag nöjd. Man kan inte göra mer än sitt bästa - räcker man inte ända fram skall man ändå vara nöjd. Man skall fira att man gjorde sitt bästa, även om man just idag inte var bäst.

Ser man till idrottsatleter så jagar de alltid sitt personbästa i första hand. De sätter upp tydliga och nåbara mål. Jag tror att det gäller i personliga livet också. Klarar vi 10 år tillsammans med alla berg och dalar på vägen tror jag att vi kan vinna ett livslångt förhållande. Därför ger jag mig in i leken igen - jag tror att vi tillsammans kan vinna. Nu när vi har blivit sambos...

 

 

 

Nu börjar vardagen

12 aug 2019

Nu börjar vardagen och jag är som ett barn som skall iväg på sin första skolresa. Det pirrar av förväntan, spänning och lite skräckblandat förtjusning.

Att tillsammans få somna och vakna brevid varandra. Prata om vardagliga ting. Få känna hur smidigt allt kan lösa sig. Få uppleva hur roligt det är att dela, diskutera och bara prata med varandra.

Jag kan inte vänta på att få komma hem på kvällen efter jobbet! Jag längtar hem och få fixa så att vi bara kan vara tillsammans och hitta på saker, allt från att laga mat tillsammans till att gå och träna eller gå ut med hundarna. Det är inte vad vi gör som är det viktiga, utan att vi bara får känna varandras närhet och veta att vi finns där för varandra, även när det blir tufft och jobbigt.

 

 

Jag vill ha...

9 aug 2019

 

 

 

Du stryker dina fingrar över min arm - jag ryser av välbehag.

Du ser mig djup i ögonen - allt jag ser är en ocean av kärlek.

Du håller mig ömt i din famn - låt mig stanna här tätt intill.

Du kysser mina läppar - jag vill ha.

Jag ger dig min kärlek, jag vill ha dig, jag vill ha oss.

Du ger mig kärlek, du vill ha mig, du vill ha oss.

KÄRLEK

 

Jag ger dig min morgon

9 aug 2019

Återigen gryr dagen vid din bleka skuldra
Genom frostigt glas syns solen som en huldra
Ditt hår det flyter över hela kudden.

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag
Vår gardin den böljar svagt där solen strömmar
Långt bakom ditt öga svinner nattens drömmar
Du drömmer om nåt fint, jag ser du småler.

Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det där jag aldrig ger dig
men du jag ger dig min morgon
jag ger dig min dag
Utanför vårt fönster hör vi markens sånger
Som ett rastlöst barn om våren dagen kommer
Lyssna till den sång som jorden sjunger.
Om du var vaken skulle jag ge dig
allt det

Får man må så här bra?

30 jul 2019

Åh, egentligen har jag inget att skriva om, eller det har jag visst det, men vet inte var jag skall börja. Den senaste tiden har jag mått så bra att hela kroppen utstrålar ett lugn samtidigt som det pirrar under skinnet och jag har svårt att sitta still.

Den här fantastiska man som vill dela sin vardag med mig, får mig att utmana mig själv och mina later, han uppskattar mina små egenheter och han puttar mig lite lätt i rätt riktning att ta tag i saker som blivit liggandes. Samtidigt så utstrålar han sån kärlek och lugn att jag skulle kunna ta ner månen för honom om han så ville. Det är precis så man behåller en Mariposa azul...

För kärlek är att lyfta varandra samtidigt som man vill dela tillvaron med varandra.

Att vara ifrån min älskade är jobbigt för själen, samtidigt som det får mig att känna ännu mer kärlek på grund av den längtan som frånvaron framkallar. Det spelar ingen roll att vi pratar med varandra, jag vill känna energin mellan oss. Energin som känns när vi är i samma rum, ögonkast oss emellan eller när jag rör vid hans axel när jag går förbi. Åh, vad jag längtar! 

Så ja, jag är lycklig mitt i all längtan för det är kärlek jag ger och tar emot. Så faktiskt, man får må så här bra, men man gör det bara när det är riktig kärlek.

 

                                   

Självständig - jag??

4 jul 2019

Ända från barnsben har jag blivit itutad att alltid stå på egna ben, ta ansvar och inte bli beroende av någon samt att alltid göra rätt för mig.

Men så här i vuxen ålder kan jag ibland ifrågasätta mitt beteende. Ensam är inte stark, man kan faktiskt be om hjälp utan att det är fel och att hjälpas åt ger en dubbel tillfredställelse. Så jag har blivit mycket bättre på att be och ta emot hjälp, lämna över ansvar och faktiskt tillåter jag mig att bli beroende av andra människor.

Ibland trillade jag dock dit igen. Som idag... - Ja, vi köper den om jag får betala hälften. - Men jag ville bidra med något, replikerades det och då förstod jag att det är en till som blivit lärd på samma sätt som jag. Det skall nog bli bra det här, vi är på samma våglängd. Men jag tror att han kommit lite längre i sin självkännedom, vilket är bra, för då kan jag  luta mig lite lätt mot honom när mina självständiga ben vinglar till...

 

                                        

Att vara ödmjuk inför livet...

3 jul 2019

För 1,5 år sedan blev jag så sjuk i någon virus, som satte sig på lungorna, att jag knappt orkade stå på benen under 4 månader. När jag inte låg och hostade lungorna ur mig med feber, vankade jag svag runt i lägenheten. När jag till slut blev frisk efter att ha gått till läkare och fått medicin, så kände jag mig som en helt ny människa. - Är det så här det känns att vara frisk? Känslan var befriande och energigivande. 

Sen har jag hållt mig ganska frisk ända tills för 3 veckor sen. Halsont, feber och en hosta har däckat mig totalt sedan dess. Ett virus - bara att vänta ut och att vila. Men vem kan vila när kroppen spritter av förälskelsehormoner? Dessutom mår inte kroppen bra av att vara i total stillhet.

Nej, så jag är tillbaks på jobbet. Jobbar så mycket jag orkar.. Sitter och lyssnar på föredrag från Almedalen om cancervården i Sverige. Ingen direkt upplyftande lyssning, men så viktig. Det ger lite perspektiv på livet - lite virus, vad är det i det stora sammanhanget... Egentligen skall jag vara väldigt nöjd med hur livet är just nu samt vara ödmjuk för vad fortsatta livet har i sin linda och vara tacksam för hur det löper på för mig.

 

                        

 

 

När det känns rätt så är det rätt

25 jun 2019

Allt känns så naturligt, samtidigt som det är så långt från den framtid jag hade tänkt ut åt mig själv. Jag skulle ju inte fästa mig vid någon, fokusera på mig själv och vara fullblodsegoist.

Men man rår inte för sina känslor och tur är väl det. Jo, egoistisk är jag för att jag mår så otroligt bra i hans sällskap, ett underbart lugn sprider sig i kroppen samtidigt som det pirrar ända ner i tårna när jag tänker på honom. Så ja, jag har redan fäst mig vid honom. Dessutom har jag inte fokus på bara mig själv längre. Just nu ligger det på att skapa så mycket tid tillsammans som möjligt och samtidigt ta hänsyn till att det finns andra som vill ha vår uppmärksamhet, våra barn...

Tänker ibland på det barnen flera gånger återkommit till. Om jag är lycklig blir jag gladare och också en bättre mamma. För även om jag så gärna vill vara med HONOM så stämmer jag ofta av med barnen att det är ok. Jag vill ju att de också skall må lika bra som jag. Men det kan också bli för mycket, som i morse. Dottern undrade varför jag satt kvar på sängkanten - Jag vill ju umgås lite med dig också. Svaret blev ett trött - Ja, ja umgås du med mig, men jag tänker sova... Hahaha, ibland är tidpunkten inte riktigt rätt. Men kom sen inte och säg att jag inte försökte...

Men det märks att de mår bra och börjar bli riktigt egna individer där mamma inte har samma avgörande betydelse längre. Det märks också att jag smittar av mig på dem. När mitt tjat på sonen inte ens uppfattas som sådant, utan ses som stöttning och omtanke istället för tjat. Då har jag lyckats föra över min egen positivism och lyckokänsla, vilket gör att han också mår bra.

Så jag är så glad att jag följde min känsla att göra det som känns rätt, för det är så rätt... och inte bara för mig utan också för de omkring mig.

 

 

                                      

Trött, trött, trött

7 jun 2019

Idag tog energin slut. När klockan ringde imorse ville jag bara vända mig om och somna om. Somna om och sova tills på söndag! Det är utmattande att längta, känner att jag är lättirriterad och har nära till gråt. Att längta efter en person så mycket kan inte vara friskt? Eller, det kanske är just vad det är... Om jag blundar ser jag hans ögon, kan känna hans hud på mina fingertoppar och idag när jag klivit av bussen kunde jag till och med känna hans doft.

Hjälp, vad han påverkar mig! Nej, nu får jag skärpa till mig, min vardag måste fungera. Tänk glada tankar! Meeeen, då dyker ju bara bilder av honom upp på näthinnan...Tänk på jobb, för tråkigt. Tänk på god mat, ingen matlust. Tänk på sommaren, ja det fungerar. Sol och värme, hans brunbrända kropp. Neeej, det funkar inte heller. Tänk på att få sova, ja, jag är så trött. Tänk att få sova tills på söndag...

 

                                    

Små rosa moln...

5 jun 2019

Aaaahhh, hur skall jag klara resten av veckan? Just nu längtar jag så att kroppen känns som om den skall gå i tusen bitar och han har inte ens lämnat stan...

Hur kan man känna så här starkt för en annan person efter så kort tid? Vi klickar på alla plan, han gör mig lugn samtidigt som hela jag spritter av bara tanken på honom. Det är bara att erkänna sig besegrad av kärleken. Den finns faktiskt! Trodde aldrig att jag skulle få uppleva detta. Att i vuxen ålder få och tillåta sig själv att känna dessa känslostormar är helt otroligt underbart. Det är en underdrift att säga att jag svävar fram på små rosa moln. 

Det är också det som kommer att hjälpa mig igenom helgen, det är ju 5 dagar!! Måste sysselsätta hjärnan och göra en massa saker. Fixa balkongen, städa, gå upp på vinden och plocka undan. Det finns massor att göra och det är bra att göra dem nu, för att när han kommer hem vill jag vara med honom...

Jag är kär!

                                                                          

 

← Äldre inlägg

 

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)