Idag vill jag ha ett pris... ett nobelt pris...
Idag vill jag ha pris för uthållighet...det har snart gått tre veckor utan att jag tagit kontakt.
Det var inte så lätt som jag trodde, att stoppa känslorna i en box och gå vidare. Jag är tvingad att ta till en annan strategi. Hittills är det bara de positiva tankarna som pockar på att få komma fram hela tiden. Det värsta jag kan göra är att sätta ett rosa skimmer om det hela...
Kanske att fokusera på det som inte var så bra, se till de delar som vi hade varit tvugna att jobba med (slipper ju det nu..). Nej, fokusera på att se sanningen i vitögat - det är över, kommer att vara över också i framtiden.
Ändå kan jag fortfarande känna handen på min bröstkorg;
- det är bra, det kommer att bli bra...
