Ha kakan...
Att äta kakan och ha den kvar... är det en omöjlig ekvation?
Bara för att vissa saker inte är uttalade i ord gäller de inte då. Vad jag syftar på är givetvis min inställning till förhållande. Kan man ha en tyst överenskommelse att inte ha några andra brevid, eller måste man kommunicera om detta? När är man ihop och vad innebär det?
Självklart skall man kommunicera, men jag tror att så länge jag inte aktivt tar upp diskussionen kan jag för mig själv rättfärdiga vissa beslut om att göra något som jag har på min "bucketlist".
Hade en diskussion för någon vecka sedan om att skilda, ensamstående personer är så egocentristiska och att det bara är jag, jag och jag som gäller. Personen sa något klokt. Människor är så låsta i sin egen egoism och vem JAG vill kunna älska.
- Kärleken inbegriper ju ödmjukhet och att bli överraskad. Inte hela tiden utgå från JAG JAG JAG.
Åh, vad jag kände mig träffad. Men personen hade ju rätt. Många gånger sätter man upp regler för hur saker skall vara för att man skall förälska sig, istället för att bara känna efter och "go with the flow". Tror att det har med rädsla att göra. Rädsla att bli den som blir lämnad, övergiven och ensam...
