Fånigt leende

Nej, nu får jag ta och ge mig! Jag går runt och småler hela tiden och ibland kommer små suckar av välmående...

Det är en helt otrolig känsla att fortfarande känna så här efter tre månader. Jag kan inte få nog av hans närhet och person. Längtar efter att arbetsdagen skall ta slut, så jag får se i hans ögon och bara dra med handen utefter hans arm. Vi skrattar tillsammans, pratar allvar och bara njuter. Har lite svårt att förstå hur man skulle kunna vara lyckligare...

Så det spelar inte någon roll att det gnälls över småsaker på jobbet, fisande hundar eller hundar som väcker en och vill ut eller skoskav. Det är bara ett brus jag inte hör eller lägger energi på.

Nej, jag tänker inte ge mig... utan istället fortsätta så här länge än...

 

                                   

4 Sep 2019

Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)